Konstigt det känns att skriva ner sina tankar, men det är ju det som är meningen med det här forumet. Lite kul, samtidigt som jag undrar om jag verkligen kommer att hinna skriva varje dag?! Jag har ju knappt tid med att ringa eller umgås med mina vänner nu för tiden. Men det här kan ju bli ett litet andningshål då som ger en lite mindre dåligt samvete, jag kan ju bara hänvisa mina vänner till denna sidan om dom vill veta vad jag gjort under dagen eller så.
Jag har alltså feber idag och kände på mig detta redan i torsdags att jag var på väg att bli dålig, men nej då, jag skulle iväg och träna. Har ju äntligen tagit tag i detta nu med träningen, så dit åkte jag. Hade bokat två helt okända pass för mig som jag inte visste vad det innehöll riktigt. Ok, första passet var väl helt ok, det var en halvtimme långt och vi tränade mage och rygg. Men egentligen skulle man haft detta efter ett vanligt träningspass, som en härlig avslutning.
Detta följdes av en tio minuters vila tills nästa pass, som hette Body Balance, satte igång. Efter en kvart kände jag att jag ville ropa rakt ut; "Jag har inte tid med det här!!!"......anledningen var att man skulle andas ifrån magens mittpunkt, andas ut samtidigt som man gjorde vissa "kobra" och "hunden"liknande övningar och visst, det är säkert jättebra för personer som kan slappna av och glömma allt annat runt omkring sig, men det gör jag bara när jag verkligen aktiverar mig. Och då menar jag VERKLIGEN!!!
Det ska vara go i det jag gör. Typ Boxaerobic, Pace eller Bodytoning. Tråkigt att det inte finns några pass med PACE just när jag kan bara...
Iallafall så blev jag efter det sista passet som varade i en timme, väldigt frusen. Så jag måste ju ändå blivit svettig...?! Jaa, hem och duschade och gick och lade mig med halsont. Vaknade sedan kl 01.00 att näsan rann, kunde varken snyta mig eller dra in skiten. Fick panik och flög upp för att få tag i papper, och trampade samtidigt på katten som låg i vägen. Herreguuud vad han skrek, men vaddå...jag hade faktiskt bråttom. Inte nog med det så låg Jean bredvid mig, jag fick snällt putta på honom när jag kom tillbaka och be honom gå in och lägga sig hos Simon igen. Jamen, man kan faktiskt inte ligga två vuxna människor i en 80cm bred säng!!! Usch, klibbat fast hade vi gjort också! Jaja, men tanken var ju god...älskar dig Jean!
Vaknade kl 07 och drog upp rullgardinen i Simons rum, då fick jag en blick som sade allt, men ändå lade han till; "Det där var lågt mamma!"
Jag kunde inte låta bli att svara; "Jamen inte lika lågt som Glocal Net va?!"
Gick till jobbet, med förhoppning om att jag inte var så dålig som jag trott, men kände redan efter 10 fikan att jag blev väldigt varm, snöt mig så jag blev helt röd under näsan och drack liter med vatten...skönt att man slutade kl 14.30
Hem och hittade mina älskade barn samlade vid datorn och det underbara, men samtidigt så tjatiga spelet HABBO. Gick och lade mig och förklarade att jag var dålig, vaknade efter en halvtimme att Simon skriker...Deras kusin Lollo var här och gav det plötsliga beskedet om att hon flyttar på söndag! Jaha?! Men vart? Du är bara 16 år...?
Jaha, internatskola? Jaha, du vill det, ok, naturvårdslinjen....ja, men mat och sådå? Nej, denna tjej har alla lösningar! Gud vad underbart. Önskar man ibland vore i tjugoårsåldern igen. Men nu är det ju annat läge!
Jean hämtade pojkarna och Sandra och Lollo gick på Café. Nu för tiden går man ju nästan vilka tider som helst på café. De har öppet till midnatt har jag förstått. Nu e ju tjejerna väldigt duktiga och jag är inte så orolig som jag har varit. Det känns verkligen att dom har mognat. Men alltför säker ska man ju inte vara ändå...och det är jag medveten om.
Ja, vaknade imorse med feber och jag har nästan inte gjort någonting idag, förutom att jag gick till soprummet. Sedan var jag helt färdig för sängen igen. Har läst massa tidningar och sovit, kollat på tv och bara varit. Rätt skönt faktiskt med tanke på att man nästan aldrig har den tiden för sig själv.
Nu har jag blivit inspirerad av att skriva och kan nästan inte sluta, men inser också mina begränsningar. Brukar göra det när ögonlocken närmar sig nästippen...
Goooodnatt
lördag 30 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hoppas att förkylningen går över. Vad bra att du tog det lungt iaf!/Åsa
Skicka en kommentar