Idag har jag hunnit med två föräldramöten och dessutom hann jag bli vald till både klassförälder och föräldrarådsrepresentant. Det enda ord jag riktigt känner igen mig i är det sistnämnda...tant..ja, varför skulle just jag erbjuda mig ? Det e konstigt faktiskt. Jag var först klassförälder i ena klassen, så på mötet säger jag att jag inte längre vill vara det och valde då istället att bli föräldrarepresentant. Sedan gick jag in i den andra klassen och erbjöd mig att vara klassförälder!!
Varför är jag sån? Nej, jag vet att det inte är något betungande egentligen. Det är möte nån gång per termin.
Men själva grejen att det liksom bara kommer ur mig, alla sitter helt tysta och jag tänker för mig själv;
" - Nu Ellinor, ska du också vara tyst...det är alltid du Ellinor som erbjuder dig!!!" Men helt omedvetet säger jag plötsligt efter en lång stunds tystnad (enligt mig själv) men det kanske egentligen bara rör sig om 30-60 sekunder, " Ja, men jag kan vara det om ingen annan vill?!!! Då hör jag mig själv, jag blir väldigt plötsligt medveten om vad jag just har sagt och då kommer mina egna tankar fram igen, sakta men säkert..."Näää...varför sa ja jag så?" och då grämer jag mig i två timmar innan jag sansar mig och förlikar mig med situationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar