Nu äntligen efter en veckas koma, kom jag iväg till min träning. Men det hänger verkligen på en skör tråd om jag kan komma iväg eller inte. Ja, då pratar jag om den lille. Men idag vägrade han åka med och fick vara hos snälla William, men så i dörren in till William så hängde det sig. Men William var så gullig och hjälpte honom med det han tyckte var jobbigt....och då smet jag iväg...
Vad hemskt det låter, men det tar verkligen på min energi det här...ska nog öppna en till blogg och skriva ner allt annat som händer och som blir sagt och gjort. Den ska heta "Att leva med ADHD och som anhörig, utan medicin"...
Idag slutade jag kl 15.00 och det var skönt, var ju hemma redan 15.10 och när klockan var 15.30 var middagen färdig. Mm...snacka om simultankapacitet och att man är uppe i ett tempo som tar lite tid att varva ner ifrån. När klockan var halv fem önskade jag att den skulle bli halv sex så jag kunde åka iväg till träningen.
Under tiden höll mina älsklingar på med det rent ut sagt "förbannade Habbo" på datorn. Och jag min dumme hmhm, har gett dom tillåtelse samt pengar till "så kallade" möbler. Men nu får det banne mig vara nog. Nu har det verkligen gått för långt. Speciellt när de börjar prata i sömnen om Habbo och Hc söker eller allt vad dom nu säger...
Jag fick mig ett anfall efter ännu ett bråk om byte av möbler och har nu förbjudit dom att fortsätta, sedan lade jag in ett lösenord för att kunna komma in på datorn...och ni kan kalla mig vad ni vill, men jag vill ha tillbaka lugna barn, eftermiddagar och kvällar!!!
Idag åkte Jean till Västerås och kommer inte hem förrän på torsdag, sedan ska jag faktiskt ut med jobbet på fredag. Vi ska ha femkamp...Jag måste verkligen göra någonting nu, att bara komma ut... Helst av allt skulle jag vilja hitta på nåt med J, tänk vad skönt med en middag på en restaurang, sedan en pubrunda. Eller varför inte en hotellnatt? Det kan väl inte vara så dyrt?? Jag menar man gör så mycket annat onödigt eller lägger pengar på, så varför inte unna sig det? Bara hotellfrukosten kan ju vara värd pengarna....!!! Ännu en vision som får läggas lite åt sidan.
Åter till där jag började, så sitter jag här nu. Ja, naglarna är fortfarande korta och JÄVLIGT fula. Det e precis som om jag inte fattar att det inte finns något mer att bita på. Nä då sitter jag och tittar på dom och letar efter något att bita i...USCH säger jag bara...Det e ju äckligt...
Känner mig iaf väldigt härligt trött nu efter att ha tränat. Kan tänka mig hur det är att göra militärtjänstgöring, ungefär sån kände jag mig under passet. Att först slänga sig ner och göra en armhävning och sedan snabbt upp samtidigt som man ska sparka rakt upp i luften...ja, du läste alldeles rätt. Jag förstår inte själv hur vi alla lyckades med detta, "vissa bättre än andra", och då pratar jag INTE om mig själv. Speciellt inte med tanke på att jag höll på att kissa ner mig, redan innan jag gick in på passet. Hade lite väl bråttom in där och sedan fanns det ju ingen chans att gå iväg...så jag kan lova er att jag knep väldigt bra för att klara av alla dessa övningar som vi ändå gjorde...
Sååå skönt efteråt, hem och duschade, satte Tobbe på att skala äpplen och så gjorde vi en smulpaj med vaniljsås. (fast jag åt faktiskt inte) Näää, lilla Bella gjorde havregrynsgröt och lyxade till det med äpplemos på. Jaadå, så så duktig är jag. DISCIPLIN eller TORTYR, det är en tolkningsfråga...haha.
Tjipp tjopp, flipp flopp :) vi hörs, ses, be careful out there...!
måndag 8 september 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar