Att svära åt någon

Det är så underbart det där, att få svära åt någon. Jag förstår folk som gör det och jag skulle också behöva det emellanåt.

Jag pratade med en person igår, som hade fått nog av en gammal tant, som gjorde allt för att skapa dålig stämning grannar emellan. Hon bokstavligt sprang före och drog igen dörren mitt framför näsan på vederbörande och stal blommor som ett blomsterbud hängt på dörren. Ja, hon tror det iaf....för spåren gick dit. Sedan hälsade hon inte och det var än det ena, än det andra.

Hon berättade;

"Ja, inte nog med att tanten är ful- hon har massa j-vla löständer som står rakt ut också och jag vet inte hur många uppsättningar hon har- för de står åt olika håll varje dag.
Hon som är så ful- ful som stryk så att klockorna stannar, borde dra igen den j-vla käften, för det ser ut som en stor j-vla snöstorm i munnen på henne."

Kontentan av detta är att det kan räcka att få svära och säga fula ord, kanske inte alltid rätt att göra det när man är förbannad, till den det berör - men bara att få svära... det är skönt.

(Fast inte så barnen hör, för jag brukar ju säga till dom att de ska gå in på toaletten och svära... precis som om jag gör det??? Hm...är det det som kallas dubbelmoral?)