Djupa andetag

Idag, just nu - kom jag på att jag satt och tog DJUUUPA andetag. Det är en varningsklocka för min del.... speciellt när det känns som om man andas från halsen...

Jag har saker omkring mig som kommer ifatt och jag vet inte alltid hur jag ska göra för att ordna upp det. Mina tankar ligger och väntar på något som troligtvis inte gör sig självt...

Så istället för att bli passiv, måste jag ta tag i saker och ting - fast det är inte så roligt när man är ensam vuxen om sådana saker. Då brukar jag skjuta det framför mig och så blir det som det blir. Ibland bra - ibland mindre bra. Men det är sådan jag är och låt mig vara sådan.

Jag har kommit på så många saker den sista tiden- åtminstone det sista året.
För kanske tre månader sedan märkte jag hur det lyser igenom när någon eller några är avundsjuka och missunsamma.

Bekräftelse på detta fick jag, inte genom handling utan genom förhållningssätt och tonläge men också från människor som har ett mer öppet sinne för olika händelser i livet- att man ska ta vara på dagen och att sätta ord på vad det är som gör att människor beter sig på ett visst sätt.

Ett mail ifrån en jättego människa, gjorde så mycket - att jag fick åter den styrka som jag egentligen borde haft hela tiden- men som försvinner emellanåt. Känslan av att man jämt gör fel, kan inte försvinna om man omger sig med människor som ska säga till hur man ska vara och inte vara.

Jag är vuxen och tar ansvar, på mitt sätt. Jag följer kanske inte strömmen - men jag är inte elak och jag har inte dödat någon !