Yeah, du kän tä oav daj trujjan...så lät det idag när jag kom till min vad jag tyckte då, räddande ängel. Han tog alltså emot mig med en gång, när jag ringde i morse och nästan grät i telefon. Jag hackade mig fram och sa att jag hade såå ont och jag måste ha hjälp NU!
Jag hade kollat upp att han låg precis i samma område där jag arbetar så det var bara fem minuter att gå.
När jag tagit av mig den där tröjan som han på ett konstigt sätt fick fram, så skulle jag då lägga mig ner på den där britsen. Han tog då och vred på båda benen samtidigt åt helt motsatt håll, som man borde tycka vore helt fel...
Men HALLÅ!!! Vad gööör duuu? AJjjjjjj....innan man sedan visste ordet av vände han min kropp på ett helsnett sätt, lade sig sedan på mig och hade det inte varit för att han var legitimerad, så kunde jag nästan ana en viss pervers läggning, där jag tyckte att han lite FÖR mycket lade sin tyngd på mig och liksom vaggade fram...ja, jag vill inte gå in mer på det där. Visst kan en legitimerad läkare också vara sjuk...men nä, jag tror nog inte det...eller?! ja, skum var han iaf...Pratade med den där engelsksvenska accenten och sedan lite släpande "Mään, va djobbit fuor daj, mmm, kän du komma tomorron oxå?!"
-Nä, tack. Det räcker nog så här...tack tack, jaha, knäcka nacken innan jag går? Ok, och ljudet jag kommer att höra är bara luft???
Jag tog ett djupt andetag ...resten har jag förträngt....ett läte som inte var av denna värld ekade i rummet och innan jag visste vad som skulle ske härnäst tog han vänstra sidan också.
Jag linkade sakta tillbaka till jobbet och kände mig väldigt glad över att jag kom ut ifrån det huset överhuvudtaget...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar