Konstigt!?

Det är inte så konstigt att man kanske tar ett glas för mycket, när man har stressat och ätit dåligt. Då är det egentligen inte ett glas för mycket utan en portion mat för lite...det låter lite bättre när man vänder på det så.
Vi hade det trevligt innan vi gick ut iaf, oftast är det väl så? Man tjötar, skrattar, minglar...och så kommer man ut, vi kommer ifrån varandra, hittar varandra, men man pratar inte längre, vi utbyter blickar precis som om man läser varandras tankar. Någon hämtar jackorna, så åker man hem igen...
Fast jag tog vägen om korvgubben och utbytte några kommentarer med folket runt omkring och så plötsligt fastnade jag med stöveln i en gatusten och föll rakt fram. Jag tog emot med ena armbågen, så nu sitter jag med två onda knäskålar och en öm armbåge. Varför stannade jag inte hemma och tittade på Idol istället?
Nu kommer det dröja innan jag går ut igen!

Fast nästa helg så fyller ju syrran år och två helger efter det är det tjejmiddag hos Laila. Och sen är det julbord med jobbet!
Men man kan faktiskt ha det trevligt utan alkohol, det är bara så svårt! Ja, inte svårt att ha trevligt, men samhörigheten blir liksom svår...

...speciellt när någon frågar "vill du inte ha en god julöl till julmaten?" eller när man sitter på tjejmiddag och alla andra sitter och tar sig ett glas vin. Det blir på något konstigt sätt utanförskap...som när man var liten och sa till mamma och pappa "Men alla andra får ju!" Då kände man sig också lite utanför om man inte gjorde likadant som alla andra.
Kom ihåg det alla småbarnsföräldrar!

Men jag skulle faktiskt vilja ha en glöggkväll också (va äckligt), inte för att jag älskar glögg, men det hör liksom advent och juletid till, så kan man väl ta en kaffe med något gott till också, pyssla med barnen och ha det rektet myset om en säger...man kan göra sina egna julkort! Man kan kalla det för "En myskväll i advent" istället för glöggkväll. Vill du vara med?