Promenad i becksvart mörker

Min kära granne hade ju redan varit ute och dessutom sprungit. Jag förstår inte hur man kan springa ?! Mina ben är nog inte gjorda för det. Jag gav mig iaf ut själv. Tänkte att jag går neråt ruddalen och tar den korta rundan. Det var jättefint ute, skönt och jag kände mig riktigt euforisk. Glad helt enkelt. Jag pinnade på och gick och funderade för mig själv. Jag tänkte för mig själv att jag börjar verkligen bli gammal. Ja inte gammal så, men jag har liksom ont överallt. Ont i knät, smalbenen och i ryggen.
Man kanske ska ha en rollator? Det är ju tydligen populärt nu för tiden. Iallafall i det här huset där jag bor. Så kan man ju få användninga v den där rampen som monterats dit också...mmm...
Kan det vara en ny förening som startats kanske? Ja, jag vet inte. Men jag är nog inte så intresserad av att bli gammal i förtid. Nä, då är det väl bättre att försöka få upp flåset istället för att halvligga på en rollator och strutta fram i pumps...


Jag undrade också var vissa människor kom ifrån? Plötsligt sprang de ut ifrån buskar och träd, fortsatte sedan sin runda upp genom skogen. Ja, de är verkligen inte rädda för att bli överfallna tänkte jag. Jag själv är inte heller så rädd, jag är nog för stor för att bli överfallen. Jag tror att det är mindre tjejer som blir utsatta för sånt.
Vad har jag för uppfattning egentligen? Hm..
Sedan gick jag automatiskt upp genom andra stigen som ligger mittemot hockeybanan. Men när jag väl kommit upp där märkte jag att det fanns ingen belysning. Jag blev så rädd så jag vågade inte ens vända. Jag blev liksom paralyserad. Då kom det verkligen andra tankar fram.

Jag menar, tänk om det stått någon där och lurpassade och verkligen planerat något sjukt. Jag hade såna dumma tankar hela vägen hem och jag tror inte jag har gått så fort som jag gjorde någon gång. Jag flåsade nästan inte ens, jag vågade inte höras....Jag halvsprang med hjärtklappning och tänkte för mig själv MÅSTE HÄRIFRÅN!!
Ja, jag kommer aldrig mer gå den vägen och inte när det mörknar så fort heller....alltså inte efter halv sju på kvällen!

Och vet ni vad jag tänker nu? Att jag förstår visst hur man kan springa, efter en sån här upplevelse...