Ingen dag är den andra lik och igår var det likadant. Även om man gör mycket samma saker så möter man i stort sett nya människor varje dag. Det kan vara i affären, på gymmet eller rent utav på gatan hemma i området. Jag mötte på en farbor i soprummet häromdagen som rensade och sorterade så fint i sina påsar. Han hälsade glatt och pratade på precis som om han tog varje lite tillfälle i akt för att kunna få prata med någon.
Det handlade om sop och källsortering och hur man sparar på miljön genom att följa detta.
Han var jättegullig och jag tyckte han var mycket sympatisk. Men vad fel man kan ha när det gäller människor. Plötsligt blev han väldigt arg och började gapa om att någon lagt något fel i ett utav kärlen, sedan tog han ett kraftigt tag och slängde den på golvet och hällde ut allt som låg där i, för att sedan rulla ut hela kärlet på gatan.
Ja det finns många av dess sorter och jag både förstår och inte förstår de människor som över- reagerar. Ja, jag kanske själv borde göra det emellanåt. Jag kan ju uppfattas som väldigt lugn, det vet jag ju och jag känner inte riktigt igen mig själv om jag skulle jämföra med mig själv för tio år sedan. Då var det ju rena aggressionsutbrott och det blev svart för ögonen. Så vad har hänt?
Jag vet inte och det är väl ingen idé att forska i det, mer än att vara glad för att man inte är arg och ledsen så ofta längre. Jag njuter av dagen helt enkelt.
1 kommentar:
Och det gör du rätt i:) Förresten, jag är skit dålig på att sortera, hoppas att han inte kommer till mitt soprum. Kram på dig!
Skicka en kommentar