Det känns som om vi ätit väldigt mycket och ofta. Åtminstone jag. Kaffe, smörgås, kaffe, godis, frukt, kaffe, lunch, kaffe kaka, middag, kaffe, vin...
Frukost, kaffe, godis, frukt, kaffe, bulle, kaffe, godis, lunch och kaffe...Ajjjj....min mage!!!
Här har vi flera duktiga elever
Kursen gick ut på att lära sig rollerna i en styrelse som ordförande, kassör och sekreterare och hur viktigt det är med kommunikationen dessa emellan.
( Jag kanske borde höra av mig då...!? )
Här sitter vi och tar igen oss efter att ha ätit en fantastisk middag.
Plötsligt hördes ett skratt, vi öppnade fönstret och där stod fina Ulrika!!!
Mingel efter maten med alla olika konstellationer på deltagare.
Tänk vad bra att vi människor är olika!
Gruppfoto...
Här är beviset på att vi gått kursen!
Jag vet inte vad som hände på vägen hem, men plötsligt tyckte jag att det var Ulrika och Åsa som var på tv-skärmen. Jag tittade mig runt omkring och såg ingen på bussen. Hade jag somnat? Var var jag? Dessa upplevelser jag varit med om och dessa människor jag träffat på, fanns inte dom? Hade alltihopa bara varit en dröm?
Nej... jag hade bara vaknat upp ... en helt vanlig och naturlig reaktion efter ett trauma som detta...
Fast kursen var mycket givande och jag har faktiskt haft roligt, inget snack om den saken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar