Jag längtar efter mina godingar. Ska träffa dom ikväll och pussa lite på dom.
Vad jag är trött på snack. You can talk the talk, but can you walk the walk? Det var syrran som sa det en gång och det är så bra det uttrycket. Jag menar att det finns folk som bara pratar, men det ligger aldrig någonting i det. Konstigt det där. Hur f-n orkar dom?
Jag har kommit på att jag förtränger sådana personer, orkar inte med att lyssna på någon eller något som aldrig varken blir gjort eller sagt. Nä, bort bort.
Eller vänner som ändrar sitt beteende? Det är också skrämmande.
Men trots allt är jag så j-vla glad. Jag stod som reserv nummer nio på träningen ikväll och har lyckats få en plats ! BRRRAAA! Var det min önskan om många återbud och magsjuka som slog in?
Nu jädrar ska jag svettas...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar