17 år

Idag fyller min "lilla" Sandra 17 år. Vi har i stort sett varit vakna sedan kl 08.00 imorse, då Tobias åkte iväg på handbollsmatch och jag började greja i köket...
Sedan sjöng vi och "Vad är det för en dag..." och firade denna underbara söta tjej vid hennes säng med en bricka med frukost och tänt ljus.
Present? Vad ska man köpa egentligen. Nu önskade hon sig en resa till Danmark med pojkvännen och en natt på Fredrikshamns badhotell, så det blev det. Det skulle man ju behövt själv också.
Utav bröderna fick hon Fia med knuff, Svälta räv, Svarte Petter och Löjliga Familjen. Visste inte att det hade gjorts ett spel om oss, men så var fallet. Spelade detta med mormor och morfar och alla kände igen sig på något sätt.

Tobbe kom hem och hade spelat mot Kärra, 23-19 tror jag det blev. Till Kärra.
Imorgon nya tag. Då är det match mot Härryda igen. Samling 08.20. Dessa tider...men det är gott att komma upp och igång också.

Jag har i stort sett stått i köket hela dagen, gjorde en kycklingsallad och ananaspaj som vi bjöd mormor och morfar på.
Nu har den söta lilla tjejen, tjejmiddag hemma och vi andra förpassades hem till J.
De skulle sjunga karaoke, singstar och äta Sandras egengjorda tortillas. Mysigt. Åh, vad man minns hur roligt man hade! Den tiden är förbi, men vi är i en annan fas nu. Och den är lika rolig... (not) På ett annat sätt förstås! Jo, jag gillar faktiskt mig själv och jag vill bara göra så mycket. Jag vill göra en hel del som inte ens går. Så nu får tiden utvisa vad det egentligen betyder.

Ikväll har jag nu börjat läsa en bok. El Choco. Handlar om en svensk kille som hamnar i fängelse i Bolivia. Alltså en verklig händelse. Känns som att jag redan har svårt att lägga den ifrån mig.

Har också plöjt igenom Mia Törnbloms "Självkänsla nu!" för tredje gången och hon är riktigt bra. Det är så igenkännande allting. Nu tycker jag iofs att det blivit mycket bättre de senaste tre åren. Men man kommer nog ha mycket kvar att lära. Typ hela livet.

Jag måste börja läsa mer, jag måste verkligen ta mig den tiden. Det är så avslappnande och jag blir lugn. Jag har mina tankar någon annanstans oftast och blir lätt disträ. Det vill jag inte vara, så nu ska jag må bra och göra det jag mår bra av. T.ex träna. Jag kommer att få DRA med mig S, men jag måste göra detta...för då kommer jag må så mycket bättre. Det vet jag redan.

Ussekusse har börjat med GI-dieten och jag har mina funderingar jag med. Har ju läst om de som sporrar sig själva genom att blogga om sina framgångar och motgångar varje dag när de går in för någonting... Det kanske vore något för mig!?

Idag pratade jag också i telefon en stund mellan varven och det var riktigt förlösande. När man pratar med någon som man känner att man kan prata med! Det är värt så mycket. Du är underbar! Du är underbart bra! :)