Att prata med människor man inte vill prata med

Det är så j-vla jobbigt när man möter någon som man helst inte vill prata med, man tar liksom en omväg. Ibland fungerar inte det och när man även försökt bara säga hej och gå rakt förbi eller säga att man har bråttom så kan man ju inte alltid säga så. Lite genomskinligt! Grejen är den att vissa personer inte ens känner av när man pratar och går därifrån samtidigt, det borde ju vara en indikation på att man verkligen inte vill stanna och prata. Jag tänker på en speciell person. Simon är en kille som verkligen känner av och tar pulsen på folk. Han kan läsa av vissa händelser och studerar hur människor agerar i vissa stunder.
Tydligen har han märkt av det där med att jag inte gillar att prata med en viss person.
Härom dagen kom den där personen gående utanför vårat fönster. Han ropade "Mamma, du behöver inte komma nu, för här utanför går .......... och du vill väl inte prata med honom?"
Vad sjuttan ska man svara? - Jo, men ibland är det så svårt att hinna med och prata för han pratar så länge! Men han är snäll.
"Ja, han slutar ju aldrig heller", säger Simon. " Men det är väl bara att säga till honom och hålla käften och gå därifrån?"

Om det ändå hade varit så enkelt !!!