Vaknar 09.13 av att telefonen ringer. Vi har försovit oss. Samling 09.30 vid spårvagnshållplatsen. Herreguuud. Ögonen vill inte vara med, vill inte öppna sig riktigt.
I tolv dagar har det fungerat jättebra, han är så duktig och jag är så stolt över honom. Han har vuxit in i rollen känns det som och vi ger honom små morötter.
Det där när munnen går hela tiden på någon och det enda man hör är "Mamma...bla...bla...bla..mamma...bla...bla...bla...mamma!" "Mamma...bla...bla...bla...mamma...bla...bla...bla...mamma!"
När man inte orkar mer har man bara lust att säga:
- Håll käft för f-n och gå härifrån... istället svarar man: "Ja...mm..jasså...jaja...mmm..." tills ungarna hör att man inte ens lyssnat och blir ännu mer på. Det blir en sån j-vla ond cirkel, så det är lika bra att lyssna direkt ändå och sedan säga: NU vill jag vila öronen lite, är det ok? Kan funka under fem minuter (högst), sedan är det igång igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar