Jeanis hade gjort jättegod köttfärssås och fullkornstagliatelle, med riven texmex ost över! Så himla gott, så jag åt tills jag var proppmätt. Efter en halvtimme fick jag magkramp, lade mig och sov en stund och gick sedan hem.
Nu är jag ensam med Simba och tittar på Idol. Jag skulle behöva klippa hans klor. Jag kanske gör det sen...
Gud vad bra han Kevin i Idol är. Underbar. Hur kan man ha bott i Sverige i nio månader och kunna språket så bra? Hur kan man utstråla sådan energi som han gör och framföra låtarna precis som om det vore han själv som hade gjort dom? Hur kan man vara så glad jämt? Hur kan man ha sådan bra scennärvaro? Ja, många frågor blir det och det är inte alltid man kan få svar. Han är inte snygg, men hans glada charm, utstrålning och säkerhet gör att han ser bra ut och att man tycker om honom.
När jag ser familjen i publiken så känns det precis som om det vore min dotter/son som uppträdde och jag försöker börja gråta glädjetårar. Jag riktigt forcerar fram ett ljud, men det enda som händer är att Simba tittar på mig och jag själv undrar vad jag håller på med...
Att vara medveten om att man är psycho är väl bättre än att man är omedveten? Att skratta åt sig själv, för man vet hur störd man är?! Det tycker jag känns mer sunt. Ska vi ha en undersökning om det med? Nej, vi stryker det. Kan se att Jesper Juul frågan engagerar en hel del.
Glöm nu inte rösta på Kevin!
Verkar som om han var känd i Malta innan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar