lördag 22 november 2008

Vilken dag





Det var fullt upp från det att jag vaknade tills tolvslaget på natten.
På arbetet blev det god buffé och kaffe med cheesecake. Jag gick omkring och tog lite kort, dukade av och sa välkommen.

Hemma hade jag en jättetrevlig glöggkväll med vänner. Presenter fick jag också! Men varför gör dom så? Jag vill ju bara att dom ska komma. Men jag är lite likadan, när jag går bort tycker jag det är roligt att ta med mig något.


Choklad och ett glittrigt kort fick jag av Ulrika (jobbar på dagis och därav sin kreativitet). Så fint så att jag stal lite glitter och tog på mig själv. Glimrade hela kvällen sen! Den fina ljusstaksängeln fick jag av Åsa, sedan hade hon med sig sååå mycket godis som tog slut rätt snabbt. Tack Åsa.
Trisslotter och choklad fick jag även av mina kära arbetskamrater. Sedan kom Maria med en blomma, amaryllis. Så fint nu när det närmar sig juletider. Här är mina nya julgardiner!



Vi sjöng karaoke, eller vi och vi, men den del sjöng iaf och sedan gjorde vi charader som Åsa kom på. Smart drag, tur man har vänner som tar tag i saker när det behövs.







Här har vi Fredrik som sjunger, inte vackert men gärna... och det är ju det som är meningen...att bjuda på sig själv är ju underbart!

Sedan är jag väldigt glad över en sak och det är att min vän Åsa svarade i telefon när jag var upptagen med Simon. En förälder ringde och var upprörd över nåt som hänt under dagen och Åsa säger att det passar inte så bra idag och tar en diskussion med denna förälder. Att jag blir så glad över detta är för att det passade verkligen inte att ta en sådan diskussion för min del just då och sedan att Åsa som egentligen kanske inte alls hade behövt ta detta mitt i allt, nej för Åsa och jag umgås ju inte privat själva, men allting känns så ärligt över denna tjej....jag tycker jättemycket om henne. Just därför blev jag så glad över att hon visade sån känsla och att hon svarade i telefon dessutom. Ja, nu känns det som det blev väldigt invecklat här, men det jag vill komma fram till är att någon som inte är hemma hos mig så ofta och som jag inte umgås med så ofta, är i verkligheten så underbar som hon verkligen utger sig för att vara...HAHAHA...ni förstår ibland hur svårt det är att förklara något.
Tyvärr har jag inget kort på Åsa, för min kamera är inte så bra. Ja, det var ju inte heller nån bra förklaring, men kameran är inte bra på kvällar! Så om ni undrar vad jag önskar mig i julklapp? ;)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kan man rodna mer än vad jag gör nu? Love you! kram

Ellabellas vardag sa...

Vem rodnar? Varför? Hm...