Lägenheten var stor och rymlig. Närmare bestämt 140 m2. Ljus och fräsch var den också.
Den låg på bottenplan och hade ingen som helst insyn. Simon ropade hurra och när han kom hem slängde han sig runt halsen på Simba och sade att "Nu du Simba, har du en framtid. Du kan bli utekatt!" Han är ju för go.
Vi måste bestämma oss senast imorgon. Det blir tufft, tankar dyker upp hur man plötsligt ska kompromissa med varandra om hur man vill ha det och sedan blir det ju andra frågor som ekonomi och arbete. Detta blir isåfall tredje gången gillt. Det är ju så vi känner, antingen eller. Visst skulle vi klara detta. Vi lever ju bara en gång och man måste ju följa magkänslan oavsett vad andra tycker och tänker.
Vi sover på det en natt, men jag vill tro på oss. Tjohooo