Irritationsmoment

Det finns många sådana man stöter på, men som man kan hantera. Fast idag kände jag mig riktigt trött och då blir man mer lättirriterad. Ont i bröstet har jag också, strålar liksom ut i armen. Man blir inte på bättre humör då.

Igår och idag har vi jobbat hårt med att visa vem det är som bestämmer. Vi vuxna eller barnen? Jo, vi vuxna såklart. Det har varit ett tufft jobb med tanke på att J och jag ska samarbeta och visa barnen att vi är samspelta. Inte alltid lätt när man inte tycker likadant, men mycket viktigt att inte visa detta.

När man då är trött och kämpar med S i över en halvtimme för att sitta stilla och hålla fast honom, så är det inte mycket som ska till egentligen. Inte för min del. Jag har i och för sig tyckt ett tag nu att mitt humör har varit på så himla jämn nivå, nästan så att man velat bli arg eller gråta eller gapskratta och att inte vara så j-vla kontrollerad i humöret. För det är jag ju bara ett tag. Men inget av det har funnits i närheten. Jo, gråten kom förra måndagen...det var skönt. Idag kom ilskan. Vi pratade om bilresan och bilradion och vem som körde, vem som bestämde över radion i bilen. J tyckte då att barnen bestämmer över mig i det fallet. Det tyckte inte jag. Varför slutar man inte prata om det löjliga ämnet då? Nä, då ska det analyseras och frågas ännu mer i detta och varför det uppfattas så. Kan det stämma det han säger tror du, kan det vara så att du låter dig styras? fick jag frågan. Jag förstod inte riktigt vad dom ville komma fram till, men det verkade vara att jag skulle erkänna att jag lät mig styras över volymen och kanalerna...

Jag skulle verkligen vilja ha mig ett gapskratt, något eller någon som får mig att skratta på riktigt. En glädje över dagen och livet t.ex. Någonting att se fram emot!

Kommer att tänka på något som kan få en att skratta för stunden och som jag skulle behöva just nu. Att skratta!