Det började ju bra

När jag sedan arbetat de där första tre timmarna (har ju gått ner i arbetstid tillfälligt) så försvann liksom den där energin jag hade. Blev jättetrött i bilen på väg till "hemmet". Vad f-n är det för j-vla hem tänker ni, jo, det är ett familjehem kan man väl säga. Där tillbringar man tid med varandra och tre terapeuter, man blir observerad och tillfrågad om saker som man kanske inte tänkt på innan. Varför? Hur? Vad? När?
Idag var vi starka tillsammans jag och J. Vi höll ihop och lät S förstå att vi ger oss inte. Vi menar allvar, det är vi som bestämmer! Ca en timme höll vår match på idag. Då vi handgripligen höll fast honom. Han spottade på oss, kissade ner sig, bet oss och rev och nöp. Allt för att protestera och att försöka vinna sina kammper. Svetten rann på oss alla, vi föräldrar skulle behålla vårt lugn. Det gjorde vi! Vi var bra!!!
Jag känner mig nöjd...