Ni kanske tror att jag tycker illa om folk och tänker elaka tankar om dom hela tiden. Det gör jag verkligen inte...det är bara dagar som när jag inte mår bra. Ungefär 5 av 30... :) Då handlar det om folk/ människor jag inte känner. Det blir liksom lättast så...
Nää, så illa är det inte. Så idag kära vänner har jag bara kärlekstankar om alla jag ser. Vackra, snälla, trevliga människor. Det är det jag omger mig av och det är kärlek man måste ge för att kunna få... eller??
Min älskade son är likadan, han menar inte allt det han säger. Hans vaktmästare där uppe sover bara och har inte vaknat och lagt alla saker i sina fack. Det är därför det blir så rörigt för honom i vissa stunder och det är då alla dumma och roliga kommentarer kommer fram. Han brås på sin mor, som inte har fått någon diagnos bara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar