En dusch och ett badkar.
Lägenheten är så jädra stor att jag plötsligt fick ångest över att se mig och barnen bo i denna.
Det kommer säkert bli jättebra, intalar jag mig. Vi kan ju ropa till varandra om vi vill någonting. Eller ha varsin walkie talkie om vi inte orkar gå de där 140 m2 för att hitta varann.
Det jag är mest glad över är att jag får ett eget sovrum och att vi bor på markplan. Men själva huset känns lite trist. Inget liv, ingen rörelse.
Ikväll gick vi över med varsin låda och ställde i det enorma vardagsrummet.



Balkongmöblerna är på plats.

Tog ett kort från balkongen till "vårt" hus på 7:an. Längst upp där det lyser bor vi.
Saknar det redan...

Positiva tankar!
Det är mörkt nu, våren och ljuset kommer snart. Vi kan dansa på mitt nya vardagsrumsgolv.
Det kommer bli jättefint och alla är välkomna när dom än vill. Då kan vi äta god mat, spela roliga spel, umgås och vara glada! Sovplatser finns det till den som vill också. Vi kan bo som i ett enda stort kollektiv! :)
Jaaa, vad bra det kommer bli. Eller hur??? För ni kommer väl? :)
2 kommentarer:
Det kommer att bli bra, och alla kommer och hälsar på! Kram från Åsa
Tack Åsa...:)
Skicka en kommentar