Mia Skäringer

Gud vad hon är bra, hon har iofs stängt ner sin blogg nu. Men jag läste i GT om henne. Hon skriver "Lyckofasaden tar död på oss".

Ska vi vara oss själva en stund innan vi dör eller?
Precis som när folk också frågar henne om att vara glad hela tiden, undrar många om jag aldrig är arg. Ursäkta mig (oss) men man är inte kroniskt lycklig, arg eller glad. Man har känslor som kommer och går. Stora, små, rädda, modiga, svaga, starka...

Jag orkar inte storflabba varje dag heller. Jag ler bara lite grann emellanåt. Och det som vi kallar vår verklighet och att vi oftast säger "Jättebra, det är jättebra." Hela tiden det där jättebra, på frågan hur vi mår.

Hur lyckliga är vi då?

När vi bygger ytterligare en altan, fast vi redan har tre, för att vi aldrig orkar ligga med varandra längre, för att vi inte kan kommunicera...Bygg in, Bygg ut, Bygg bort, Täck över och Bit ihop, för nu är det VM i vem som kan hålla upp fasaden bäst och längst.

Undrar bara vilken altan jag ska sitta på och om jag ens får plats på någon?
( Jag har ingen altan, men det finns andra som har )