Ja, efter en kort dag på jobbet var det dags för ett nytt möte. Det roliga med mig är att jag är dålig på att planera vissa saker. Jag tror att jag vet, sedan visar det sig att det inte alls är så.
Som t.ex idag. För en vecka sedan ringde telefonen och ett möte bestämdes, tid, dag och plats memorerade jag och sedan väntade jag bara in den dagen eftersom jag har mycket annat omkring mig också (dålig bortförklaring, jag vet.)
Oftast åker jag med väldigt kort marginal också, så att det finns absolut ingen tid att åka fel eller göra något annat på vägen.
Idag hämtade jag upp S och vi åkte i väg. Vi hade en kvart på oss in till stan. Jag visste inte riktigt var det låg, så när jag kommer fram till vad jag tror är rätt plats blir jag helt förvirrad. Samtidigt som munnen på S går i 110 och hela tiden vill ha respons på att man hör, försöker jag mellan mina "Jaja, mmm, jaaaa, mmmm, jassså?...Nähä? Ok, ja...mmm..." koncentrera mig på alla små gatuskyltar som sitter på husväggarna.
- Det borde ju verkligen vara här...va f-n, säger jag för mig själv.
S reagerar och säger att - Vi är nog f-n framme mamma. Jag tycker jag ser massa konstiga människor här.
- Men S, det är helt normala människor som går dit vi ska. Vi är "normala" (not) ;) och alla andra är också "normala", fast på sitt sätt. Alla är vi olika och det spelar ingen roll, så att vi är på rätt plats är inte helt säkert.
- Kolla, mamma, kolla!
- Nej, jag kan inte titta nu...
- Såg du, såg du?
- Nejjjj
- Jaja, men du kan alltid gå in på You Tube och söka på missbildade människor så kan du se honom där då...
- Men S, så säger man inte. (Samtidigt kan jag inte låta bli att skratta, för han är så spontan och rolig).
Jag var iaf på rätt väg och vi var inte långt ifrån. Vi hittade till och med en parkeringsplats väldigt nära och prick kl 13.00 klampade vi in på "The right place".
En mycket trevlig och bra "kille" mötte upp oss. Jag kände att honom gillar S och mycket riktigt, när vi gick därifrån sa han: Schysst han var. När ska vi hit igen?
Det är mycket som ska stämma in för att få en bra kemi människor emellan. Den här "killen", som egentligen var i 40 -års åldern, gjorde ingen affär av det hela. Han var rakt på sak, lugn, ärlig, inga krusiduller. BRA!
Hem och gjorde tacos, somnade utslagen tills barnen skulle på disco, sedan kom kära far!
fredag 6 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar