Anne-Lie var här igår. Hon e så j-vla rolig och jag skrattar alltid när jag är med henne. (Nästan alltid)
Hon berättade om sin dröm hon haft, med värsta inlevelsen. Hon var på sitt jobb (demensboende) och var ny där, jobbade natten och skulle jobba själv... En lapp låg till henne som vanligtvis brukar vara en muntlig lägesrapport som görs utav de som jobbat kvällen. På lappen stod det skrivet att en utav de boende låg för döden...och att hon dessutom var uppsvullen från tårna till huvud.
Hon gick över till närmsta hus för att be om hjälp, det var dunkelt, grått och mörkt. Det var ett boende för ungdomar som hade det svårt.
I en av fåtöljerna satt personal som hon kände igen och hejade på. I en rullstol satt en "patient" och Anne-Lie ville lägga lite tid på att visa sin omtänksamhet och satte sig för att prata lite med killen i rullstol. Hon tog hans hand och klappade den ömt. Killen satt helt apatisk och mitt i sin inre stress över att tanten på boendet låg döende och att hon ville be om hjälp såg hon plötsligt hur killen saknade fingertoppar. Blodet rann över händerna och Anne-Lie såg att killen bitit av sig fingertopparna och plötsligt var det kalabalik då personalen kom springande och sa att han var en fara för både sig själv och allmänheten.
Sen undrar jag om inte det började brinna också...men jag skrattade så mycket över hennes berättelse så jag hörde nog inte det sista. Berättelsen i sig var ju inte rolig, men det är ju själva berättaren som är rolig och hur man berättar. Att jag dessutom kom ihåg detta är ju en saga i sig. Och detta är ju en dröm som verkligen borde betyda någonting. Men vad?
Får nog titta i en av mina "riktiga" böcker...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar