Okej, klockan är över tolv, det är natt, ny dag!
Men jag måste ju berätta om denna söndagen också. (Som jag trodde var idag, men som är igår...!?)
Sandras födelsedagspresent, skulle som planerat bli en Danmarksresa, med en natt på Frederikshamns badhotell. Nu blev det inte så efter ett missuppfattande mellan danskar och svenskar.
Ringde iaf Badhotellet och snackade dansk, på morgonen mitt i röran. Plötsligt var vi välkomna och rum fanns tillgängligt, men då hade mina älskade ungdomar redan ångrat sig och tappat lite av den där lusten, så dom bestämde sig för att istället åka till Lerums vattenpalats. Jag kom på den briljanta idén att efter badet, ta tåget in till Göteborg igen, äta på Jensens Bofhus, känna lite av den danska atmosfären där inne och sedan sova en natt på ett hotell inne i stan. Detta blev tummen upp och så blev det! Men varför svarar dom inte i telefon nu? Jo, jag har pratat med dom... två gånger...dom kanske inte vill bli störda av morsan hela tiden?? Haha...jag som tycker det är så gulligt, med denna förälskelse. Jag hade nog själv velat vara där dom är inatt! MYSIGT!!!
Vi andra stack som sagt och bowlade. Tobias vann, Simon kom tvåa och jag var bara glad över att solen sken, ja inte där inne förstås, men vädret för övrigt. Jag påverkas väldigt av vädret.
Är det grått ute, känner jag mig också grå. Skiner solen, så är jag lika glad som man skulle kunna tänka sig att solen var också.
Anne-lie sa att
- Efter regn kommer solsken...
- Ja, just det. Men det snöar ju ute nu...vad kommer efter snö då? Typ slask eller?
Sedan följde mor och far hem och åt middag med oss.
Lägenhetsvisning blev det också och följdes av några små moralpredikningar, som jag vet bara är av välmening, men ändå väldigt onödiga.
"Jag kan själv", så som väldigt små barn brukar säga! Men ändå är jag så tacksam över deras hjälp och att de hela tiden finns där när man behöver dom.
När man sitter och fikar vid ett köksbord så borde man egentligen sitta så här...
Det blir så mycket trevligare då! (Från det ena till det andra)
Lite packning blev det på kvällen och när Simon skulle sova var han lite orolig och kunde inte ligga stilla. Jag lade mig bredvid. Efter ett tag sa han
- Jag är så glad mamma, för du är så snäll!
- Mmm...det är du med. Jag älskar dig!
- Du ger mig belöningar och imorgon när jag vaknar ska jag tänka att det ska bli en bra dag...Nu ska jag verkligen försöka sova. Godnatt.
- Bra Simon, godnatt.
Älskade Tobbe låg och väntade på att jag skulle komma till honom, men hade såklart somnat när jag väl kom ifrån lille S.
Hm...tänk om man ändå kunde klona sig!
Imorgon ska han få sin belöning...efter träningen då...för jag ska träna imorr´n!!!
En härlig röra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar