Vi tog ett glas vin och pratade om ditt och datt. Jag är så glad att jag har sådana vänner som man kan prata med utan att känna sig blottad. Man ska vara säker på de människor man anförtror sig åt. Men livet är också en lära. Gör man ett misstag, så gör man inte om det. Förhoppningsvis! Efter kontakt med andra sidan, sov jag som en prinsessa och vaknade av att Sandra och Serdar kom hem mitt i natten. Jag förflyttades eller rättade sagt förpassades (självmant) till en ca 10 cm tunn madrass som var färdigbäddad och låg direkt på golvet.
Andra gången jag vaknade, var klockan tio på morgonen och Simba låg framför mig, han satte tassen i håret och bet mig i armen. Han ville nog bara kela eller leka lite. Jag känner nämeligen igen mig själv. Ni vet när man är rastlös och vill att något ska hända. Då knuffar man lite på någon, vill ha kontakt, typ Hallå! Ska vi hmhm...eller ska vi brottas...eller något annat roligt. Skratta lite eller så, ni vet!!?? Nähä?? Okej, men sån är jag i alla fall! Och Simba....
...det var då jag fick energi. Hoppade upp, åt frukost, ringde till Danmark, bokade hotell, ja, gud vet vad jag höll på med. Jag höll på med allt och ingenting, som vanligt. Det är konstigt, eller inte, men jag blir j-vligt rörig när jag har det rörigt omkring mig. Så jag sa till barnen: Ta på er, vi sticker och bowlar!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar