Jasså, imorse skrattade jag så...
Jag skrattade för mig själv, för det var ingen i min närhet då som jag kunde skratta med. Och den jag skrattade åt, finns inte längre, bokstavligt talat- och det var väl i stort sett det jag skrattade åt. För skratta är väl det enda man kan göra?
Jag ser framför mig en sandlåda, sedan ser jag en vuxen människa ( X ) som sitter i den sandlådan- och när X inte får som X vill, så gnäller X
"Jag vill inte vara med längre...jag är inte din kompis nu...." och så kastar X lite sand runt omkring sig som någon råkar få i ögonen.
Vad rolig X är fast ändå lite tragiskt ...
... för det som är synd är att X inte förstår att det är ingen annan än X själv som förlorar på sina sociala okunskaper.
Sandlådedrama på högsta nivå...
3 kommentarer:
Losec ska tydligen var bra mot magkatarr, väldigt bra! F-n, idag är det varmt...phu!!
X är det ju lika bra att vara utan, sand gör ont att få i ögonen nämeligen...
Jaaa, Lotta...så är det. Så knastrar det riktigt äckligt i munnen också...Kram
Skicka en kommentar