Ja, då var det början

Efter ett underbart träningspass med boxar och sparkar mår jag som en prins...essa...
Lite träningsvärk i nacke, axlar och armar, men det ska fanimej kännas. Måste nog stretcha bättre nästa gång.
Jag har verkligen fått energi!
Det jag inte vill prata om egentligen är vad vågen stod på.
När jag frågat om gymet hade en våg, pekade någon mot en vägg, där vågen stod. Mitt i hela gymmet, bland alla runt omkring. Okej, tänkte jag. Jag skiter i om någon ser, jag måste få veta vad jag väger. Jag tyckte jag kände både mage och bröst hoppa omkring när jag rörde på mig och det var nog ingen illusion det heller. Ställde mig på vågen och när den steg över det tal som jag verkligen inte trodde den skulle göra, hoppade jag av förbannat fort och tog mina grejer och gick.
Jag ringde en kompis och sa
- H-vete, vet du en sak?
- Nää?
- Jag har gått upp 8 kilo, på ett och ett halvt år. Allting började när jag började arbeta på SPIFAB!!!
Jag köpte bil och slutade cykla. Jag fick ett stillasittande jobb och dessutom slutade jag röra på mig på fritiden. Jag slutade med allt ...
- Ja, men nu är det nya tider...
- Ja, det är det fanimej.

Mina kläder som jag inte längre kan ha på mig, ska hängas åt sidan till den dagen jag får knäppt dom igen.
Jädrar!!!

Alla ni som tycker jag svär mycket, ni har så rätt, så rätt. Men när man gör det så känns det man säger extra starkt. Därför gör jag det. Men jag försöker att tänka på att inte göra det när barnen hör iaf. Jag tror kanske mest jag gör det när jag skriver ändå...

Imorgon ska jag visa lägenheten och efter jobbet ska jag till moster och låna flyttlådor. Godnatt på Er.